CYPERNS HISTORIA FRAM TILL IDAG
Cypern har alltid styrts av olika nationer och folkslag från Europa och Asien
Cypern var i Frankernas ägo fram till 1489 då Venetianerna tog över styret. Mellan 1571 och 1878 regerades landet av Osmanska riket som sedan överlät ön till Storbritannien. (För er som vill läsa mer om Cyperns och Medelhavets historia, dess styrande och dess kungadömen under medeltiden kan göra det här.)
Eleanor av Aragon, Drottning av Cypern (1333 - 1417)
Eleanor av Aragon (1333 - 1417) var drottningskonsort av Cypern genom äktenskap med Peter I från Cypern. Hon var regent på Cypern under frånvaron av sin make 1366, och regent under minoriteten av hennes son Peter II från Cypern från 1369.
Eleonora var en dynamisk, hänsynslös, schemer, strålande och eldig kvinna, känd för sin kärlek och passion.
Helena Palaiologina, Drottning av Cypern (1428 - 1458)
Helena Palaiologina var en bysantinsk prinsessa av familjen Palaiologos, som blev drottningskonsort av Cypern och Armenien genom sitt äktenskap med kung John II från Cypern och Armenien.
Eleni var en dynamisk, beslutsam och hänsynslös kvinna, hon brukade skydda ortodoxin och stärkte den ortodoxa kyrkan på Cypern.
Ekaterini Kornaro, Drottning av Cypern (1454 - 1510)
Ekaterini Kornaro är Cyperns sista drottning, hustru till kung Iakovos II (1460-1473). Ekaterini regerade från 1474 till 1489 då Cypern gav styret till Venedig och slutade därmed att vara ett självständigt kungarike.
Ekaterini var älskad av folket och som brukade stå upp för henne och försvara henne. När hon lämnade Cypern 1489 följde folket henne och sörjde att hon behövt lämna dem.
Motståndet mot den brittiska kolonialmakten ledde till bildandet av grekcypriotiska EOKA som bestod militärer och studenter som motsatte sig att Cypern var en brittisk kronkoloni. Man stödde också ENOSIS, alltså att ön skulle tillhöra Grekland. 1955 inledde EOKA ett gerillakrig på Cypern, inte bara mot Storbritannien utan även mot öns turkiska minoritet. Gerillakriget på Cypern pågick till 1959. Detta ledde till att Republiken Cypern proklamerades 1960 med ärkebiskop Makarios som ledare.
Redan 1950 hade Makarios III tillträtt som ärkebiskop och han ordnade en folkomröstning om Cyperns framtid. 96 procent av grekcyprioterna röstade för enosis, som innebär ett förenande av Cypern med Grekland. Hur turkcyprioterna röstade nämns ingenstans!
År 1974 inträffade en kris, som började med en grekisk militärkupp genomförd av soldater som var stationerade på Cypern. Avsikten var att avsätta Cyperns demokratiskt valde president Makarios III eftersom han ville senarelägga sammanslagningen mellan Republiken Cypern och Grekland. Han insåg att på Cypern bor inte bara grekcyprioter utan även turkcyprioter.
Som följd av denna grekiska militärkupp ingrep turkisk militär i enlighet med avtalet om republiken Cyperns fortlevnad. Genom den turkiska interventionen 1974 delades republiken Cypern mellan turkiska cyprioter (norra Cypern, 1/3-del av ytan) och grekiska cyprioter (södra Cypern, 2/3-delar av ytan) och 1975 bildades Turkiska federala staten Cypern.
1983 proklamerades Turkiska Republiken Norra Cypern (TRNC). Endast Turkiet erkände detta nya land. År 1990 ansökte Republiken Cypern, i praktiken den grekcypriotiska södra delen av Cypern, om fullt medlemskap i EU.
Åren 2002-2003 förhandlade ledare för den grekiska respektive turkiska delen av Cypern om att återförena norra och södra Cypern.
År 2004 presenterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan en plan ("Twin-Referendums") för att förena norra och södra Cypern efter folkomröstningar i de två delarna.
Den turkcypriotiska norra delen antog planen medan den grekcypriotiska förkastade den, vilket innebär att frågan om en förening ännu inte är löst.
Samma år blev Cypern medlem i EU, som formellt anser att Republiken Cyperns territorium består av hela ön bortsett från de två brittiska baserna och att den norra delen turkiska delen. Samtidigt är den gemensamma lagstiftningen inom EU enbart tillämpbar i de områden som Republiken Cypern behärskar, d.v.s. enbart i den södra delen.
Fredsförhandlingar ligger hela tiden på dagordningen i både södra och norra delen. Senaste, och det kanske mest framgångsrika försöket avslutades 2017 vilken även den avslutades utan framgång. Men 2019 har förhandlingarna tagits upp igen.
Ingen formell fred är proklamerad på ön men här råder lugn och har gjort så i 45 år.
Sedan 2004 har ett flertal gränsövergångar öppnats mellan nord och syd, i dagsläget är det 12 stycken, sedan 2019 har man även slagit ihop telefonsystemen.
© Copyright Sverige Cypern